Nyckeln i din ficka

Jag har skrattat för mig själv hela dagen. Och det har varit kul. Ändå ifrån magen känns den, gladheten. Plötsligt infinner den sig bara, som en vän som står på trappan med en kappsäck fylld av roliga saker att tänka på. Och det påverkar allting, allting blir annorlunda.

Jag pratar jättemycket för mig själv har jag märkt. Är det normalt? Jag undrar faktist helt seriöst. Hur gör alla andra? Jag minns att ett tag pratade jag aldrig för mig själv, men sen så provade jag och nu är det en vana! I like it. Och så kan man prata med blommor och skedar och pianotangenter. Kanske man blir lite gälin av att vara hemma dagarna i ända. Kom hem ifrån cellen för en stund sen, det var härligt. Att få ta del av andras saker och berättelser. Tarinoita, skulle finska gubben på radion säga. Edit berättade om hennes skumma grannar med skåpbilar och konstiga maskiner och det bor en massa folk där t.ex en tant med rött hår och en shäfer som springer på Edits gård ibland. Wohoo, tänkte jag
Kunis baksida liksom. När Edit var liten låg hon och Sebastian i diken och spinkade på dom. Och jag skrattade och diskade.

/ Laleh

Såg det här programmet i julas och jag minns att det blev något vikigt. Hon sa före att låten handlar om vad som är på riktigt och vad som bara är påhittat. Jag tycker hon är rolig att titta på. Och man förstår nog att hon menar mycket.

Just nu sitter jag i skolan efter att ha spelat med mina gitarrelever. Jag lämnar alltid kvar en stund. Det är en skön tystnad inuti den här byggnaden. Idag var min filosofi bok fylld av bra saker som jag fick läsa. Jag gick runt i huset och läste högt för mig själv. Jag hade hört om en flicka som gjorde så. Det gick jättebra att läsa idag, fick mycket att tänka på. Märkte att man kan förstå i princip vad som helst bara man tar sig tid. Tänk vilken känsla. Nu ska jag sparka hemåt. Det är ganska kallt. men jag har ju pappas snygga radio hörselskydd med mig. Dom värmer mina öron och så kan jag höra på finska gubbar som pratar om teatteri. Eller lyssna på U2s nya singel ännu en gång som jag inte tycker är speciellt bra. Men kanske jag inte fattar bara. Men det gör inget. Jag trivs. Och allting bara fortsätter och jag vill förändra saker och då måste man ju helt enkelt bara göra det.

- En gång gick jag i Korsholms gymnasium, kommer jag att berätta.
Mina gymnasieår är nästan förbi. Idag var min första riktiga läslediga dag. Jag har läst om kyrkan under medeltiden och Sokrates. Jag trivs nog. Men tänk, ännu tre veckor. Undrar just hur det utvecklar sig. Det är så märkligt hur man, nästan sekunden efter att man bytt tillvaro eller situation, redan vant sig.

Jag träffade en häst uppe i kuni skogen, hon hette Helmi. Två kvinnor satt bakpå på en kärra "Skida ikapp oss om du kan!" Dom åkte väldigt långsamt så det var inte så svårt. Vi pratade om alltmöjligt. Plötsligt ökade Helmi farten och de åkte iväg. "Hejdå!" Min titta ner i marken dag blev till något fint efter det.

En kväll då jag skulle somna tänkte jag igenom mina gymnasieminnen. Jag tycker om dom.

En pojke som befinner sig i ungefär Närpes har spanskakurs via tv:n i nian, vi har just haft lektion i tian och vi kikar in och ser honom där på tv-skärmen. Några minuter senare smyger vi in och sätter upp en lapp framför kameran. "Närma dig Gud så ska han närma sig dig" Vi ser hur han kollar upp, stirrar förvånat på lappen i några sekunder, och sedan börjar gapskratta. I flera minuter sitter han där och skrattar. Det är ett roligt minne.

Hejdå abi noll nie. Ni var fina.
 

Tomas Andersson Wij krachlandade ner i mitt rum. Han har varit borta nu ett tag. Men igår var han där igen. Och han berättade till mig om höga berget. Vad han fattade många saker som jag inte har insett att man kan fatta. Som jag inte har förstått att det finns möjliga svar på. Han gav sina svar. Dom var inga essäer. Dom var en liten pojke som vejde för brunnlock på gatan med en alldeles för stor ryggsäck på ryggen, och han klättrade upp i trädet, som sträckte sina grenar upp mot himlen.

Höga berget
Hur vi formas till slut
Gudagnistan flammar till
och dör ut
Någon sa våra namn
och vi vände oss om
Du vad fel vi tog
Du vad rätt vi tog

Scenes of you come rushing through
You are breaking me down
So break me into pieces
That will grow in the ground
I know that I deserve to die
For the murder in my heart
So be gentle with me Jesus
As you tear me apart

Please kill the liar
Kill the thief in me
You know that I am tired of their cruelty
Breathe into my spirit
Breathe into my veins
Until only love remains

You burn away the ropes that bind
And hold me to the earth
The fire only leaves behind whatever is of worth
I begin to see reality
For the first time in my life
I know that I’m a shadow
But I’m dancing in your light

Teach me to be humble
Call me from the grave
Show me how to walk with you upon the waves
Breathe into my spirit
Breathe into my veins
Until only love remains

JJ Heller - Until only love remains