Nyckeln i din ficka

Plättar luktar jättegott. Och kokt majs. Igår skulle jag ha kunnat se på fotbollsfinal med en massa tio-åriga tyskar i babtistkyrkan, om jag skulle ha velat. Men det ville jag tydligen inte. Vi sydde pass hiid kläder och det var trevligt men tog länge och ändå fick vi nästan inget gjort. Vi lyssnade på Switchfoot. (Fia var där). Och jag tycker nog att yesterdays var en extra bra låt. Och Andreas zebra måttband var verkligen något extra. (den/det hade en svans!) Citymarket är så konstigt på kvällen och jag köpte en fazer chokladplatta, sån där med kex i. FIa köpte en chilihoklad. Det har jag gjort en gång i mitt liv...

Idag har jag suttit instängd i en bastu vid krossen i en timme och lyssnat på hassan medan vi väntade på att det skulle sluta regna. Det var ganska trevligt. Vi lekte nippon ute på bryggan och vattnet var egentligen ganska varmt. Mopedpojkar är inte så farliga trots allt.


bastusekten

Imorgon far jag på läger, som ledare. Det ser jag fram emot.

Jag har lite glömt bort mitt mål om att vara riktigt ärlig. och äkta. Det är ofta svårt. Men jag ska ta tillbaka det.
Tänk det kan jag välja att göra. Det är bra. Vi har så många bra val att göra. Jag känner ofta att jag misslyckas men det är egentligen oundvikligt då det finns så många olika, och åtminstone utifrån sett, bra alternativ. Ibland blir det lite icke picke pö och så får man hoppas att det inte kan vara helt fel. Ofta när jag ska gå och duscha så associerar jag vårt duschdraperi till en replik en flicka sa i en bil en gång. Jag vet inte varför jag minns det så bra egentligen. Alltid när man väljer något så väljer man ju bort något annat.. eller vänta nu!? Jo. Jag tyckte det var fint att hon stannade upp och verkligen tänkte efter om det stämde, fast det  var så självklart, men ändå inte. Jag är inte speciellt rädd för val. Förut kunde jag vara det. Lite rädd är jag för alla val jag inte gör. Som jag vet att jag kommer ångra då jag upptäcker hur viktiga de är. Ungefär det sa jag till Sandra idag då hon jag Elin och Fia just inhandlat chips och dipp och kindus. Sedan hoppade hon upp på min packare. Och jag tänkte den dagen den sorgen, och sedan tänkte jag att det var inte en normal tanke gång för mig. Vi for till Ella ganska impulsivt och tittade på polisskolan 5. Altså de va roligt att skratta. 80-tals musik och slå sig alldeles för hårt och konstigt för att det ska vara verkligt - humor. Jag upptäckte att nu har det gått som i en båge. När jag var liten skulle jag ha tyckt att det var jätteroligt men för bara några år sedan skulle jag nog verkligen inte tyckt det och nu var det roligt igen. Kanske jag går lite bakåt i utveckligen. Nu är klockan just den där tiden igen då jag alltid tänker att nu vill jag gå och sova men så går jag ändå inte.



Coldplay - death and all of his friends
Den har också varit i mitt huvud idag

Kan ingen bjuda mig på kalas på mcdonalds i en värld där mcdonalds är snällt och så när jag går dit på kalas så börjar alla människor i världen att må bra? ja varför kan det inte vara just så, när det nu är på så många andra sätt. Undrar om någon fattar vad jag menar. Idag köpte jag i alla fall en djurtidning (!?) Faktist. Den var lite konstig. Jag orkar inte vara så seriös, det är jobbigt. Förresten.

Onej. Vilken känsla. Från Eva till final countdown. Inte så jättebehagligt. Nu får det vara tyst istället. Eller inte så tyst, för Benjamin lyssnar på sin mp3 och sjunger jättehårt med. Hillsong kids, han verkar kunna alla texter. Hah vad fint han sjunger.
Jag har varit hemma idag. Solat med Ellie, cyklat runt lite i kuni, bakat kladdkaka, tittat på Ally Mcbeal, jag lärde mig ett bra finska uttryck mistä on kyse? Det kan översättas med vad är det frågan om för er som inte visste det. Fast det visste ni nog. Jag vet nästan ingen som är sämre på finska än jag. Men mest har jag läst tror jag, en otroligt bra bok. Den heter Förbönens makt och är skriven någongång på sjuttiotalet av en dansk som heter  Alfred Lorezen.

Låt oss aldrig tänka att om vi inte kan göra något annat, så kan vi i varje fall be. Tänker vi så ger vi bönens betydelse underordnad plats. Sanningen är den att vi inte kan göra något som utövar ett starkare inflytande på vårt land och andra länder än att just be.

Föreställ dig att du håller på att gräva en kanal när du ber. En kanal från Guds tron och till den människa eller det förhållande du ber för. sluta inte förrän kanalen är färdig och välsignelserna kan nå fram till de människor du ber för. När vet vi att vi är färdiga? När trosvissheten fyller vårt hjärta och vi kan börja tacka för svaret.

Jag vill se förändring.

Imorgon ska jag cykla in till stan och köpa Coldplays nya skiva, det känns roligt. Jag tror inte jag kommer bli besviken. Jag lyssnar nuförtiden mest på Amsterdam. Men igår på morgonen satt jag i min säng och lyssnade på fix you och fast jag hört den så många gånger så kan jag inte fförstå. Den är så otroligt bra. Tänk att en gång var den sången inte skriven, det känns så konstigt.

Nu ska jag diska och kanske lyssna på nå superduperhyvens musaaah
(jag skrev lite konstigt idag, fast det kanske ni inte märkte hejppa)


mitt röda vrålåk

Det regnar idag igen. Jag vaknar av Nicolinas God he reigns skiva. Ligger kvar i sängen länge, lyssnar, tänker väldigt lite. Låg igår kväll och lyssnade på fåglarna igen (kunde inte somna). När jag var liten och inte kunde somna så räknade jag. En gång kom jag till 1256 typ. Det var inte så värst inspirerande. Nuförtiden brukar jag be. Eller tänka på olika listor jag kunde skriva. Och ibland löser jag problem, ganska geniala lösningar kan uppkomma vid halvmedvetet tillstånd. Kanske det kunde förklaras med något jag borde ha lärt mig i biologi, men som jag inte lärt mig för att Blindside var så bra. Det är väldigt skönt egentligen, just det tillståndet när man inte kan somna och tankarna för iväg en till en massa ställen man kanske inte riktigt visste fanns eller så kanske man inte riktigt fattade dom. Och så kanske man förstår. Helt plötsligt.
Jag cyklade med Nattie på pakethållaren till Agnes och vi pratade om hästar. Jag tänkte nästan cykla in till stan men ångrade mig och cyklade hem tillbaka istället. Jag tittade på vår rabatt som är vacker som en djungel. Det känns som att det gömmer sig skatter i den. Skatter som ingen kommer hitta.

Mina sommardagar är så olika...
Stainless - One man show
Snart är det midsommar. Min artonde midsommar

Ja, jag tycker väldigt mycket om den här sången.
(Jag tycker inte lika mycket om såna här ihoplagade youtube filmer men lite söta e dom nog)

Oändlig nåd, jepp, fast nu har jag bråttomt

Jag tycker det är roligt när roliga saker händer. Som när jag Edit och Andrea satt i kyrkoparken och en ängel kom fram till oss och gav oss varsin 100 sätt att rädda världen bok. (Han skulle iallafall ha varit en ängel om vi inte hade sett honom på torget en stund senare) Och iförrgår, då hände också en sån där rolig sak. Runt tio tiden på kvällen for jag Joanna Fia Andrea och Zac ifrån missonskonferensen för att simma i Sandö. Det var så skönt fast det blev inga snygga liftare av oss. Åtminstone så var vattnet varmt. och vi var världens bästa bazooka skjutare. Dom finska barnen tyckte kanske inte det men. När vi just hade kommit upp ifrån vattnet och torkat och klätt på oss så stannar en bil och en man stiger ur den och börjar gå mot oss, vi är beredda på att bli uppraggade då vi ser att bilen är en ylebil och att gubben har en massa sladdar och grejer runt sig. Dessutom har han med sig två lådor med vattenballonger. Det slutar med att vi får ha vattenkrig i X3ms livesändning. Och det var nog jätteroligt. Det var nåt program som går ut på att en av radiopratarna far ut på stan för att hitta någon som är villig att utföra ett visst uppdrag. Nästan lika blöta igen får vi skjuts tillbaka till sion i ylebilen. Där dansar vi till Soulution och Kings of convenience och lite senare tappar jag en 120 euros mick i dopgraven (fylld med vatten), fast det är en helt annan historia.

En Torsdag i förra veckan var jag och Edit ute och rodde. Då kom vi på att på sommaren kan man måla under broar och träffa på finnar i gummiringar. Det var mysigt. Kuni är vårt hem. Och på fammo och faffas bakgård så vilar så mycket minnen. Tusentals picknickar och rosablommiga t-paitor. Fammo gav oss Ville Valaton glass. Och vi tittade på vår fina kusin Edvin (Han har stora blåa ögon) och på fammos blommor. Sen så blev vi helt gröna och skitiga av gräset och det kändes så sorglöst. Solen stänkte på mig där jag låg i båten. Jag blundade.

hejhej sommar. Mina systrar är fina - och dom skrattar