Nyckeln i din ficka

Belle and Sebastian - Piazza, New York Catcher

Imorgon far vi till Ekenäs! Ser framemot det. Tack för alla fina dagar jag har.

Jag vill bryta mig lös ifrån alla saker jag vet att inte stämmer. Felaktiga saker finns inuti som styr ens tankar och hindrar en ifrån att vara fri. Om man kunde slippa sin kappsäck och åka iväg på bussen som jag och Ellie gjorde idag och sedan åka ut på den där ängen.

Jag vill ju vara en bra människa.

Jag och min syster Nicolina är mitt uppe i vår traditionella julklappspaketering som går av stapeln varje år runt klockan 23 en 23 december. Men nu är ju klockan över tolv redan. God jul kan man säga. Jag packar in mina julklappar i tyg iår (eller i subway papper som luktar tonfisk) Tänk vad mycket papper det går åt alla paket, det är en sån där saksom inte är riktigt klok. Men jag sneglade nog avundsjukt på det prassliga pappret medan jag försökte få tejpen att fastna på mitt brun, röd och grön randiga tyg. Men dom blev nog fina till slut tyckte jag. Jullovet behövs. Jag behöver få ta tid med Gud. Och med bra musik och bra böcker. (och lite Chandler o Ross o Monica där emellan plus Janice och hennes skratt) Jag tycker om jullov. De har oftast fört med sig speciella minnen. Vi får se vad det blir av iår. Ibland känner jag en sådan trötthet och hopplöshet över mitt liv, som att det inte kommer fungera, inte kommer bli som jag drömmer. Men en dröm är starkare än vad som helst. Det vet jag.

(hannas bild)

"Det finns mycket att förändra men så lite som man vet, och någonstans där emellan måste man leva"

Jag kom just hem ifrån musikalövningen, De va feelis, och vi har bra låtar tycker jag. Mina armar e helt slut, och i huvudet ekar Ramones. Nice pants jeah. Imorgon är dagen. Föreställning 9:40 för skolan och sedan 19:00 för alla. Du är välkommen! Kulturhuset i Smedby.

Musikalen har nog gjort så att man lärt känna männsikor på ett naturligt sätt, plötsligt vet man bara var man har dom. Någon berättar om fusion och fision medan vi äter pizza, (vegepizzan var så god idag) och hon ska bli fysiker. Då tänkte jag att vad spännande det är med andra människor. Att dom längtar efter något. Sedan åker jag hem med dig i din pappas bil, och jag känner mig glad. För att jag fick vara den jag var. Inte behöva säga rätt. Inte behöva göra rätt.

Bambambambamba-bambambambam!

Och hela tiden sökte jag ansiktet, i varje förarsäte, i varje gatuhörn. Ansiktet som gick ifrån vackert och levande till en bild och en idé. Så en dag mötte jag ansiktet och jag tog emot verkligheten. Märkte den, förstod den. Och gatorna var gråa där jag gick men i bilarna såg jag dem: ansikten! Riktiga människor, vackra och levande.

Jag vill faktist inte skriva något idag,