Nyckeln i din ficka

Jag upplever ofta min tillvaro som ett kastande mellan verkligheter, där olika saker har olika stor betydelse beroende på vilken verklighet jag befinner mig i. Ungefär så här: Det finns några saker uppställda på ett bord. En sax, ett saltkar, en tärning och ett vattenglas. Runtomkring de här sakerna finns några kameror utställda och beroende på vilken kameralins du tittar i så är olika saker i olika fokus. Många kanske kan tycka att det är så här det fungerar, att saker varierar i betydelse beroende på. Men jag tror på en ordning där det finns en sak som gäller och en som har platsen som det allra viktigaste. Det är Gud.

Jag tror att vi kristna behöver dra oss så nära Jesus att vi naturligt lever i en verklighet där vi uppfattar honom som det allra viktigaste. Där det inte är snack om saken. Jag tror att vi inte bara ska se igenom en lins som har Jesus i fokus utan att vi till och med ska ha Jesus själv som lins, så att det är igenom honom vi ser på allt annat, igenom honom som allt annat får sitt värde och sin funktion.

Så slipper vi gå omkring och leva i en av dessa låtsasverkligheter där andra saker som egentligen är värdelösa i jämförelse, stjäl fokus.

"Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv. Alla ting runtomkring smälter bort som snö, i ljuset av hans ära och makt."

Igår kväll satt jag här i lägenheten med två fina fröknar och funderade över olika sätt att nå människor med Jesus.  Jag vill att hela mitt liv ska handla om det, att ge vidare det jag har upplevt, att berätta till människor om vad Gud har gjort i mitt liv. Ibland undrar jag nog varför jag inte berättar oftare om det som är det allra viktigaste!

Och ibland behöver vi vara lite galna. Vi behöver förstå att det är på en helt annan nivå än att det är värt att fundera på vad människor tycker. Det som är värt att fundera på är vad Gud tycker.
Vi kom att tänka på J som under en teamhelg hade gått fram till ett gäng ungdomar som satt i en park med en stor mankka brevid sig. Han frågade om de kunde stänga av musiken en stund, de gjorde det medan han steg upp på en parkbänk och berättade om Jesus för dem. En flaska kom flygande emot J:s huvud men han hann ducka. Haha! Mera sånt! Flera av ungdomarna ville prata efteråt, bl.a en new agare och en som lämnat tron. Så bra.



Ett klipp från pannkakskyrkan i Ö-vik. Supermegainspirerande.

Idagidagidag. Idag har det mesta varit hit och dit. Jag önskar att jag kunde få vissa saker ur mitt huvud.
Hur får man saker ur sitt huvud egentligen? Det måste väl finnas någon taktik.

Ibland önskar jag att jag var mindre komplicerad. Och lite mer som hon-som-inte-vill-få-snö-i-skorna. När jag frågar henne vad vi leker, så svarar hon alldeles självklart; Hans och Greta.

Jag fick en sån där made my day-aktig känsla då hon sa det.