Nyckeln i din ficka

Augusti smyger sig allt närmare. Känns så konstigt. Och så förväntas jag bli en stor abi-09 med allting under kontroll. Fast äh, tänker jag. Det går nog bra. Igår kväll när jag tog fram min mp3 tänkte jag riktigt surt att nu vill jag inte alls lyssna på lovsång men då jag satt på den var fire fall down på och sedan låg jag och lyssnade på alla fantastiska united we stand låtar. Jag kom tilbaka till sommar tvåtusensex. Det känns som att det var då jag blev jag. Det var en bra sommar. Jag var så glad och fri. Det var en speciell känsla, inte vanlig glädje och frihet, utan riktigt nytt, och stort också. Och då var allting fortfarande så där spännande. Fast saker inte riktigt är så mera så är saker på andra sätt, och jag är glad.
Jag var ute och rodde med Edit igen iförrgår, vi tog med picnic och penslar, papper och målarfärg. Vi målade av varandra och plockade en näckros till fammo &faffa. Sedan cyklade jag hem och det var varmt i luften men jag klättrade inte upp på min sten. Hemma var huset fullt och Nicolina hade kommit hem ifrån Ekenäs.

Jag har inte den där gröna känslan just nu så egentligen kunde jag ju bara skriva om att jag sett två bra filmer. Men jag kanske kan skriva att det känns som att jag växer. Hela jag. Jag lär mig saker, inte bara saker om Indiens och Kinas befolkningsökning utan också om vem jag är. Och hur jag kan använda det jag är. För det ska inte finnas så mycket gränser. Jag älskar när man känner så där att man kan vara hur man vill och ändå hela tiden är sig själv.
Och sommaren drar med mig till nya platser. Och jag får vara ny i en gammal situation. Och då kan situationen bli ny också.

Hörde på raymond&maria idag och jag trodde inte att jag tyckte om dom. Så fel man kan ha.
Och så har jag just läst ut min superradikala gå ut i strid bok och nu kan jag inte bestämma mig för vilken ny jag ska börja på, vilket leder till att jag inte läser alls. Fast jag hör på veljeni leijonamieli på finska så det är ju bra. Och en sak som gör mig glad är att jag har börjat bli kompis med våra får nu. Det känns viktigt.



Imorgon ska vi ha måla kärlek i kyrkoparken och fundera över vår bro som vi ska måla. Jag har aldrig målat under en bro förut.

Jag har en vän som heter Fia. Hon har världens finaste fräknar. Fräknar är något väldigt somrigt. Jag tror det är därför jag tycker det är så fint.

Idag är det såntdär väder som det ska vara på sommaren. Jag kom plötsligt ihåg att det var ju så här det skulle kännas. Jag har varit hemma med Nicolina idag, kanske vi hittar på något mer ikväll, skulle kanske vilja spela fotboll. Igår ritade jag en skog. Jag tyckte den blev fin. Det var en skallig flicka som hade gått vilse i den. Men hon hittar nog hem. När Nicco kom hem från förlovningskalas och fotismatch gjorde vi kola och tittade på föräldrafällan. Sån nostalgi. Det var mysigt. Sen somnade jag. Bara så där. I'm getting old. Idag på morgonen for jag ut och sprang, hämtade posten, kände på luften, ökade farten, och så skällde Bobby åt mig, och jag kan fortfarande inte tycka att det är hemtrevligt eller så där. Jag tog inte med mp3:n och det kändes så skönt, det finns mycket musik man missar annars och den hörde jag idag. Mommo var här idag, moffa satt i bilen och lyssnade på sommartider. Sen kom fammo också, av henne fick vi saft. Tänk vad roligt att komma och ge saft hela tiden. Som en uppgift. Och så borde man ju nog också lära sig att sticka stickasockor. Lite senare plockade vi jordgubbar och det var somrigt. I köket lyssnade jag igenom viva la vida med nicolina och det var roligt att prata om den, och så tänkte Nicolina på hur häftigt det är att snart är de här låtarna lika bekanta som scientist och fix you, och kanske lika bra. Vi gjorde glassportioner åt oss och satt ute och Casper satte sig mitt emot mig och såg ut som en kines. Jag började skratta och gav honom lite grädde för jag tyckte nog att det var lite synd om honom.

I helgen har vi haft villahelg på vår villa. Det var jätteskönt. Vi tog det lugnt och bastade och simmade och skrattade och bad och sjöng och spelade pidron och capture the flag och konstig blindbock och så åt vi god grillmat och diskuterade massa intressant. Det var faktist givande. Länge sedan jag känt så där att det faktist är jätteintressant att prata men det kändes så nu. Och att sova var så skönt. Jag låg brevid Edit och pratade i sömnen och skrek "nej!" och började påta i hennes hår. Lyssnade på Sufjan Stevens och grät lite. Myggorna bet oss men det kändes somrigt. När vi kom hem for jag till Edit och vi fotograferade varandra i beiga klänningar. Sedan cyklade jag hem och klippte och klistrade tills Nicolina kom hem.

Jag får bara njuta. behöver inte tänka så mycket.

Jag har varit lägerledare. Jag älskar vassor lägergård! Det vilar så mycket där. Minnen med Jesus. Men jag saknar de nerklottrade snövit tapeterna. Dokumentation över årtiondena. Härligt att komma dit. Allting är som det ska. Det finns en form. men den är fri. Och så finns de där minnena man alltid talar om och den där morgongympan som man alltid måste ha. Så skönt med sånt ibland. På onsdagen blev jag islängd i vassorfjärden. Det var ärefyllt. Jag simmade en stund och tittade på hur fint allting är där, sedan sa Josef att det fanns en mink i vattnet och då gick jag upp för jag har faktist en fobi och det är minkfobi. Den påverkar förstås inte mitt liv så fruktansvärt eftersom jag nästan aldrig träffar minkar. Hur en mink slaktas vet jag också nu ganska grundligt ifall någon skulle vilja veta. Imorgon far jag på läger igen.


blindpaddling


kväll


pidron


HILDUR! åh hon var en fantastisk tant. Hon fyllde 85 i fredags. Tuta! :)

Just because I'm losing doesn't mean I'm lost
doesn't mean I'll stop

Så stod det i Andreas fina bok. Hon fick förklara för mig och då fattade jag, sedan for vi ut och sprang i fotisshorts fast något stockholm marathon blir det inte för oss, tyckte vassor villavägs mamman