Nyckeln i din ficka

Augusti smyger sig allt närmare. Känns så konstigt. Och så förväntas jag bli en stor abi-09 med allting under kontroll. Fast äh, tänker jag. Det går nog bra. Igår kväll när jag tog fram min mp3 tänkte jag riktigt surt att nu vill jag inte alls lyssna på lovsång men då jag satt på den var fire fall down på och sedan låg jag och lyssnade på alla fantastiska united we stand låtar. Jag kom tilbaka till sommar tvåtusensex. Det känns som att det var då jag blev jag. Det var en bra sommar. Jag var så glad och fri. Det var en speciell känsla, inte vanlig glädje och frihet, utan riktigt nytt, och stort också. Och då var allting fortfarande så där spännande. Fast saker inte riktigt är så mera så är saker på andra sätt, och jag är glad.
Jag var ute och rodde med Edit igen iförrgår, vi tog med picnic och penslar, papper och målarfärg. Vi målade av varandra och plockade en näckros till fammo &faffa. Sedan cyklade jag hem och det var varmt i luften men jag klättrade inte upp på min sten. Hemma var huset fullt och Nicolina hade kommit hem ifrån Ekenäs.