Nyckeln i din ficka

Jag lade mig ner på kyrkbänken. Jag satte min sjal och min kofta under huvudet och tittade upp i det vackert målade taket.
Jag blundade inte. I bakgrunden sjöng en rysk kör, de målade mönster med sina toner och lät mina tankar bli något annat än de skulle vara i sig själv. De var en del av ett sammanhang. Ändå var jag alldeles ensam. Jag fick vara det. Där i min ensamhet kunde jag märka ögon som värmer, och händer som ruskar om mig försiktigt. Ingen tickande klocka fanns det. Inga måttband och inga tomma vägvisande leenden. Utan bara de där ögonen och händerna och jag.

Where would I be if not for your grace
carrying me in every season
where would I be
If not for your grace
You came to my resque and I want to thank you for your
grace that restores grace that redeems grace that releases me to worship
grace that repairs visions and dreams
grace thar releases miracles

Sommarfeelis är oslagbart. Vad finns det som går att jämföra med det? Och nu kommer den igen. Precis så där som den alltid gör. Lite finurligt.

Och det finns inget vi inte förstår. Inget vi måste reda ut. Iställlet finns det: rutig skjorta och vackra tänder med gitarr i handen, ord att fnissa i solbränt öra, fotisskorts med hemliga grönskefläckar, musik över hustaken, cykelhjul som gnisslar, gapskratt inuti.


på väg mot humlefestivalen

Men inget kan vara verkligare,
inget mera sant
Det finns en plats där inte alla
måste tänka likadant
Och hon kan hylla allt det enkla
på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar
tar det vackra alltid slut

Ur "Främmande fågel"

När det blir sommar rotar jag alltid fram Lisa Ekdahls "Olyckssyster" ur min skivhylla. Jag kan se flyghavren framför mig och då är det sommar 2006, då när det mesta började. Jag lägger mig ner på golvet och så sjunger hon till mig.

Jag har haft en Jakobstadsdag, med vietnamesmat o allt. Och till och med en tvättäkta vietnames också som jag mötte så plötsligt på biblioteket. Där var du som om du alltid varit där. Guidad tur och munspel i blå soffa. Senare på kvällen var det skivrealase (är alltid osäker hur det stavas) och Netter Päse sjöng i bakgrunden så att allting blev sant, och verkligt. Det var fint. Nu har jag Jonnas skiva också. Men det här var igår.

Idag var det the wild and crazy kuni-race, och jag har legat fastbunden i skogen parallellt med att vara en skånsk maffiaboss som pratar i en glasburk. Sen cyklade jag hem med min bror. Han sa att livet förändras väldigt mycket för honom nuförtiden. T.ex att han nu tycker om mommocyklar, och så har han fått nya intressen. Tolv år.

Och I don´t knoo-o-ow! Kan inte beskriva känslan. Men det är så jag blir galen och måste gapa och svänga med armarna och huvudet när han sjunger. Och i huvudet flyger saker omkring och det gör ingenting för dom shejkar också. Ja, jag tror nog vi är bäst på att shejka. Av alla i hela världen. Utan platta skor och utan moderna höga kjolar. Bara så där som det är, när det är på riktigt.

but I can't no longer hear the music
Det var du.
Och alla saknar dig.

Sommarvind och vattenskuggor. Andra fina med cykelhjälm på sig som vinkar till mig och så delar vi något där på riksåttan.

Precis som Beppo Gatsopare sopar sin gata har jag cyklat idag. "Man kan inte tänka på hela gatan på en gång! Man måste ta ett steg, och ett kvasttag, ett steg, ett kvasttag. Plötsligt märker man att man har sopat hela gatan" ungefär så.

Snart blir det riktig sommar. Då ska jag hjula mig grön och kanske hitta dig och bli din vän. (Har du rött och yvigt hår?)
Tills dess kan vi spend our time asking everyone elses permission and then run away and hide

Idag har det funnits färger. Så där som skyn är. Och jag blir glad av att tänka på att jag cyklar eller att jag har mörkblåa skor. Cykelkorgar är bra! Egentligen har jag mycket tid att tänka nu, och det gör jag också. Men jag skulle vilja läsa mera böcker av kloka människor. Hm. Så var det med det då. Imorgon ska jag äntligen se Momo på Wasa teater. Jag saknar dom allihopa emellanåt. Till och med de grå herrarna. Igår pratade vi om framtiden och Malin sov i soffan. Framtiden finns inte,  sa någon. Det som finns är bara nu. Men prata om den kan man ju. Kan man prata om saker som inte finns? Finns den inte då. I någon form. Kanske inte sådan som man utgår ifrån att den/det är när man pratar förstås. Och om utgångspunkten är en overklig uppfattning så kanske det hela bara leder till overklighet. Nej nu är inte jag själv riktigt med ens. Men jag menar ändå något. Det gör jag oftast. Det är tråkigt att inte mena något. Så skulle jag aldrig kunna leva.

Idag har jag googlat på namn. Det var kul.