Nyckeln i din ficka

Jag har börjat förstå nu att den här tiden håller på att ta slut. Precis som andra tider tagit slut förut. Och då säger man tack & adjö och vad fint att ni kom kanske vi ses igen? Och det kanske man gör. Men det är bara nu som det är så här.

Jag önskar många saker ibland. Att jag kunde vara mer. Men när jag ser omkring mig blir jag glad. Jag ser någonting vackert. Och då fattar jag hur onödigt det är att gräma mig över allt jag inte är. 

Mer och mer fattar jag hur överskattat det är att fokusera på sig själv. Igenom allt självförverkligande och all bevisning lyser det så tydligt igenom, meningslösheten. Och det slår mig, mitt liv handlar inte om mig, det handlar om andra. 

Jag har ofta funderat så mycket på hur andra uppfattar mig att jag helt har glömt bort att fundera över vem de på riktigt är. Jag tror jag har förlorat mycket på det.