Nyckeln i din ficka

Jag heter Ida, är Jossans kompis och fick idag äran att vara hennes gästbloggare. Hon är på besök hos mig. i har invigt mitt kök. Trots att jag bott här i ganska långt över ett år nu. Varför äter hon inte i köket? tänker du nu. För att det är så litet. Men vi åt kakor och glass och drack cola. Tur att jag en gång i mitt liv fick äta i mitt kök. Vi hade tänkt baka paj. Men jag äger ingen pajform. Men man kanske kan paja i ungsformar, vad vet jag? Det får bli ett eventuellt framtida projekt. 

Det är bra att ha Josefine. Specielllt dagar som denna. Jag hade nog dött på jobbet om jag inte levt med vetskapen att Josefine väntar på torget när jag kommer ut. Det gjorde hon. Hon och hennes cykel och bruna ben.
Jag flummar. Men allt jag skriver är sant. Jag brukar inte ljuga. Människor som ljuger är hemska, tycker jag.
Jag skulle vilja ha en apa. Och en katt. Men det är snudd på djurplågeri att ha dom i lägenheter i stan tycker jag. En apa vore nog bäst. Men man får väl typ inte. Jacksons Michael fick, men inte vi. Nej nej nej. Såklart.

FKF's årsbok damp ner i brevinkastet idag. Eller bok och bok, häfte kanske. Sen gick jag till jobbet och en av mina grannar stammade i trapphuset fram att hon såg mig i årsboken. Hon hade gått där i sin ungdom. Får man den varje år sen man en gång gått där eller vad? Skumt.

Senare ikväll ska jag köra hem min vän till Kuni. Där har jag aldrig varit. Ska bli spännande att vidga mina vyer.
Och jag blir tillfrågad om jag är inspirerad och jag vet inte svaret. Så jag säger va?
Att gästblogga är inte helt lätt när man är ovan och lite omtumlad i hjärnan. Torktumlad. Hjärnan, din, min och alla människors, har förresten en konsistens likt glass! Mums och tack och förlåt och kram och puss och det mesta utom allt som är elakt,

/ Ida, http://idalavida.blogspot.com


Ps. Det bästa till sist. En sketch made by mina största idoler och förebilder, Ted och Kaj.