Nyckeln i din ficka

Jag hittade massa gamla frukt tidningar i förra veckan i min syster Nicolinas lägenhet, och eftersom allt jag hade att underhålla mig med var alla mina filosofi och rellaböcker plus ett par skridskor (och en gitarr då för nogrannhetensskull) så satt jag på kvällarna och läste dom. Jag är alltid så nostalgisk av mig, fast jag inte ens var med då på den tiden. Dom funderade, var kristiska och hade massa drömmar och visioner. Det var så nära, så lätt att identifiera sig med. Sen på fredagskvällen efter akustisk night på doo bop stod jag Joanna och Andrea utanför och då kom en av skribenterna cyklande, tillsammans med två vänner. Utan att tänka efter utropade jag hennes namn, något jag inte vanligtvis skulle ha gjort. Men det var som att en jättenära vän hade kommit cyklande fast jag egentligen bara hade läst hennes kolumner. Hon stannade cykeln och log och jag berättade att jag hade läst hennes texter. När hon cyklade iväg tänkte jag: Tänk att hon fortfarande är hon, hon som skrev de där texterna jag läste. Jag tyckte det kändes märkligt men fint.

Damien Rice - Coconut skins