Där har vi en början
Här är jag. Plötsligt var det hit jag kom... till den här tiden. Till allt som händer här. Inuti mitt huvud, och utanför. Till allt detta som ska kommas ihåg och allt som ska glömmas bort. Nu är det här. Som en enda gång. Hur skulle man kunna ta vara på något sånt på ett sätt som skulle kallas rätt.
Det kan man nog inte.
Men gråta kan man göra för andra saker. Tiden rymmer nog en hel del fler saker än de jag ser nu. Men dit måste jag sträva i såna fall. Jag kan ju inte gå omkring och vänta. Det skulle åtminstone vara ett fel sätt att ta vara på den tid jag har.
Leva kan jag. Och älska kan jag lära mig. Där har vi en början.
Det kan man nog inte.
Men gråta kan man göra för andra saker. Tiden rymmer nog en hel del fler saker än de jag ser nu. Men dit måste jag sträva i såna fall. Jag kan ju inte gå omkring och vänta. Det skulle åtminstone vara ett fel sätt att ta vara på den tid jag har.
Leva kan jag. Och älska kan jag lära mig. Där har vi en början.
Kommentarer
Postat av: edit
Hej! Ja de e en bra början. Du skriver så bra att jag får skrattgropar i magen Jossan. ((%A:# <- jag med skrattgropar.)
Trackback