Nyckeln i din ficka

Det har blivit många långa promenader på senare tid. Jag brukar inte tycka om att ta mig så långsamt fram, men nu har det känts mycket behövligt. Det är ju faktist det mest naturliga viset att komma någonstans och därifrån. Jag har lyssnat på musik, och på Momo eller kampen om tiden, och funderat på saker som jag vill skriva. Jag har också tänkt på människor. Jag stiger på isbelagda vattenpottar för att få höra det ljuvliga krasande ljudet av is som går sönder under mina skor. Med stegen i mina egna fotspår på väg åt motsatt håll går jag hemåt.

"If I could not hold a pen
 I would write of you on my heart instead"