Nyckeln i din ficka

Idag har jag saknat. Jag saknar gymnasiet fastän jag är där. Det känns faktist inte alls roligt att jag ska sluta, och läsperiod? Vad blir det för en tid egentligen? Jag vill ju vara i skolan. Kanske det låter konstigt. Funderar på att sätta in kurser då också, men det blir ju ändå inte samma sak. Egentligen handlar det väl bara om att jag har problem med att gå vidare ifrån ett system jag vant mig vid. Sedan när det gått över kommer jag väl vara glad. Och jag kommer göra viktigare saker, saker som kommer betyda mycket mer för mig än den här tiden gjorde, men ändå. Jag cyklade till och från skolan idag. När jag kommit fram sa jag till Malin att jag sett två röda döda rävar! Hon hade bara sett gråa hon. Hm hon kan vara är färgblind. Inte helt omöjligt. Men hon ser nog röda vinbär åtminstone.

Vi hade en andakt och en tyst minut för offren och de anhöriga från skolmassakern i Kauhajoki. Det kändes speciellt att få sitta där på golvet tillsammans med alla under tystnad. Det var väldigt fint och jag tror människor brydde sig.

Hemma äter jag surskorpor och läser Bamse med Benjamin. Jag skulle vilja skriva. Men det går inte riktigt. Jag upplever att min inspiration är ganska skör och att jag är dålig på att ta hand om den. Den blir liksom stulen om det går för länge. Jag kan bli så inspirerad av små saker, jag får liksom en inre idé om den där saken som känns väldigt betydelsefull och sånt skulle jag vilja få nedskrivet. Någon gång har det nog gått.
Jag är mycket nöjd med min skriftliga del av engelska för övrigt. Om det nu betyder något. inte vet jag.

Idag tyckte jag om sån där technobas som bondar har på då dom kör runt torget, jag kände mig nästan som en! yeah. Bara att jag inte hade någon lippis. Jag träffade två utanför sale. Ena var en lillebror. Då kändes inte min cykelhjälm så cool som den brukar.