Nyckeln i din ficka

Jag sitter här hemma i musikrummet och lyssnar på glad musik. När jag kommer hem på kvällar vill jag ofta gå till datorn en stund, jag tänker att det kan bli spännande. Förut hände massa saker via internet. tyckte jag. Jag skrev långa meddelanden till kolikbarn från göteborg och till pojken som säkert blir pilot. Och det var spännande. Man sökte varandra, sökte sig själv, blev kär någongång, blev inspirerad och intresserad. Saker var känsliga då. Det fanns hemligheter. Nu är det inte hemligt längre. De där sakerna står istället som öppnade mjölkkartonger på köksbordet med sina opoetiska innehållsförteckningar. Och de står där för att någon behövde dricka. Inte för något annat. Så känns det. Men då vet jag ändå att hur det än ser ut så finns det något mera. Något djuptliggande som verkligen betyder något. Därför kan jag bli så glad, då en pojke i en bil på väg hem från något ställe säjer "oj nu skulle jag kunna skriva en dikt".



klockan är halv två igen