Nyckeln i din ficka

Var ska man börja om man inte kan börja där var man vill vara?
Och om man skulle kunna vara där om man riktigt vill, ska man vara det då? Eller blir det falskt?
Man börjar där man är med det man har. Ja jag vet. Men jag vill så mycket mera. Ofta slås jag av känslan av att jag vill så mycket så att jag inte kan göra någonting.

Och jag missade henne och hennes röda cykel. Det handlar om sekunder. Jag vet inte om hon grät. Jag kommer aldrig få veta. Hon satte sin näsduk i handväskan och försvann.

Alla steg låter så konstiga, om jag vänder upp huvudet ser de inte konstiga ut. De ser ut som vanliga människor, Med sportjackor och hästsvans.

Hur kan jag hjälpa dig?
Hur kan jag sluta vara rädd för dig?
Måste jag nå dig?
Har jag ansvar för dig?

Vem har ansvar för mig?


But give me love over, love over, love over this.

Det är liksom aldrig tillräckligt.
Men det är så det är.