Nyckeln i din ficka

Jag tycker jag får finnas på olika spännande platser hela tiden nuförtiden. Kokkolabussen som är full med människor som talar olika språk, en flicka jag känner igen, och en liten pojke (kanske fem år) som bor hos sin pappa i jakobstad i veckorna och hos sin mamma i vasa på helgerna. Han provar olika ringsignaler på sin telefon och vänder på huvudet ibland och tittar på mig. Jag och flickan brevid mig fnissar åt honom. En annan plats var Hannas konstgrupp idag. Det var skönt och fridfullt och Sufjan sjöng till mig och vi talade om saker man faktist vill tala om. En till plats kan vara ute på moippevägen med Elin och hennes galne hund Casper. Och sedan finns också en plats då jag Joanna och Andrea går över Brändö bro (som den kanske inte heter) tillsammans med Lupus (också en hund) som Joanna säger att är minst sjuttio år gammal. Han var ganska långsam, men han gjorde snygga hopp. Joanna cyklade hem och jag och Andrea togs iväg tilll ännu en plats. Tanten i dörren. Eva, men inte som i Eva & Adam. Hon ville prata en stund. Sedan låste hon dörren om sig.



Och nu fanns en plats här. I Nicolinas och Ediths vardagsrum. Efter diskussioner i köket och ett oläst biologikapitel.
Och jag sitter här. Det känns bra.