Nyckeln i din ficka

Nu har jag suttit och läst på kemiprov jättelänge tycker jag. Provläsning är alltid ett dilemma för sig, men jag tyckte det gick helt okej den här gången. Jag blir bara alltid så inspirerad på såna dagar, och inte av provkapitlena då tyvärr. Före jag började läsa skrev jag en låt, eller egentligen var det bara en text som jag ska skriva musik till, och det hade jag inte gjort på ett tag.
Jag bad till Gud att jag skulle få en text och så kom det en, på ett sätt var det nog en text som funnits med mig ganska länge redan. Jag önskar verkligen att jag skulle kunna utveckla mina formuleringar, dom känns så begränsade. Jag tycker det är svårt att få in den verkliga betydelsen i en sådan formulering som jag skulle vilja ha dem i. Jag älskar raka ord som bara säger det som ska bli sagt, men ändå blir inte det alls alltid rätt sätt att beskriva känslan eller vad det nu är på. Men jag ska se vad som händer om jag börjar skriva oftare och verkligen funderar över formuleringarna.

 En annan provläsarkväll satt jag i mörkret i mitt rum och hörde på nostalgimusik och ritade. Det tyckte jag jättemycket om. Det blev fyra människor. Den sista som jag tyckte mest om var en kvinna med kroppen böjd i en båge som hade trötta ögon. Hon längtade efter levande ord. Inte tomma. Jag borde rita oftare. Det gav mig något.

Igår läste jag galaterbrevet och det bara flög framför mig. Gal 3:13 står det på min hand. Jag minns inte vad som stod där men jag tror det kan vara något livsförvandlande.

"Please tear down my foolish pride
break me down then rebuild my inside
open my eyes so i can see
let your spirit live in me"
Mindstrife - My song to God

dom orden altså.