Men då vi blundar är han ute på en tom gata

Jag mötte en röd pojke. Han var en person. Vi gick över övergångsställen tillsammans. Pekade på saker, som att vi inte sett dem förut. Pratade. Jag tycker om att möta människor man inte känner så bra, men inte behöver hitta på något fiffigt att säga till. Som man bara kan säja det man vill till utan att det finns en obligatorisk konversationsplan att följa. Och man vet inte om man träffas igen och kanske just därför finns det inget mål att uppnå och inga krav att uppfylla.
Och så går man vidare, glad.



At the drive-in - One armed scissor
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback