Nyckeln i din ficka

Jag är trött och stressad. På saker. Och det måste man ju vara ibland. så är det. Musikalen,julfesten,läxor,studenten,sluta skolan,bestämma vad jag ska göra med mitt liv,vara trevlig,vara så som man ska och så vidare. Jag känner att jag måste göra mitt bästa till allting och då jag inte tror att jag skulle göra mitt bästa väntar jag och så blir det att jag inte gör något. Nästan.
Och jag lever hela tiden upp till en massa saker som jag inte ens vet om jag håller med om. Jag känner brist på att tänka själv och på att bestämma och välja själv. Jag bara styrs av åsikter som andra har och inte jag, inte överhuvudtaget. Men man borde ju ställa upp och så vidare säger mitt huvud, men man måste få tänka själv. Det är mitt liv. Och jag är inte någon annan.

 Snoret är slut nu och jag ska till skolan igen. Tack förresten att du hälsade på mig kentfotografen. Det gav mig något. Kanske du läser det här. Han sa så här (fast Kg Hammar sa det före) Jag tror att Gud är sanning. men jag tror inte att mina föreställningar om Gud är sanning

Idag har varit en lite upp och ner dag. Fick höra om en flicka i tvåan som ligger på intensiven. Mittiallt.
Mitt i Regina Spektor. Mitt i risgrynsgröt och tennissockor. Och allt är annorlunda.

Tack för den här sången.