Nyckeln i din ficka

Den här dagen har varit jättefin. Bästa på länge. Jag vet inte riktigt varför. Jag fick bönesvar. Det var så bra så att jag bara måste skratta åt att Gud gör så där. Jag har trivts med mig idag. Det har känts hamoniskt inombords. Som att jag faktist skulle veta lite vad jag håller på med.

Nu kom jag och tänka på den där sången från när jag var liten. Jag ser bara bilderna framför mig som jag såg då jag sjöng den, men jag minns inte själva sången. Den var iallafall om en trekantig gubbe eller någon slags konstig form var han iallafall. Jag tyckte den var jättebra, men på samma gång tyckte jag att den var ganska obehaglig. Han var gjord av trä den där gubben.




Jon Foreman är inte gjord av trä tror jag men han är bra ändå.
The Cure For Pain

Jesus. hans namn är så otroligt vackert.
Jag tycker det är så skönt att Gud finns. Hela Gud är så skön.
Och han älskar mig.
Det är skönt.

Just nu orkar jag inte bry mig om så mycket annat.
Sök först Herren och hans rättfärdighet så ska du få allt det andra också. (matt 6:33)

Att söka hans rättfärdighet.. Det delas liksom upp i herren och sedan hans rättfärdighet. Ganska intressant,
Men vad är hans rättfärdighet? och vad är han? Det är nog det man får veta då när man börjar söka Honom.
Det vill jag veta.

I've been running, trying to be one who sees I've been working, this salvation out on my knees There is nothing better than knowing We are redeemed I'm believing, trusting in creative hands, I am praying for our world to bow to your plan And this one thought is unmistakable To take up my cross and follow You Lord When You stand, the tall tress and mountains bow When You speak, the fiercest of oceans is still And I see the sinner seek devotion The lost become chosen, and I fall to my knees I'm forgiven by a Savior who did not deserve death He was blameless and I was lost in shamefulness Undelivered, but it doesn't seem right Unless I keep my eyes focues on the Savior who gave His life In the middle of a world that denies it believes It is breaking apart at the very seams There is one thing to be alive for And it's to take up my cross and follow You Lord When You stand, the tall trees and mountains bow When You speak, the fiercest of oceans is still And I see the sinner seek devotion The lost become chosen, and I fall to my knees I will take up my cross and follow Lord where You lead me And I will take up my cross and follow wherever you go When You stand, the tall trees and mountains bow When You speak, the fiercest of oceans are still And I see the sinner seek devotion The lost become chosen, and I fall to my knees Fall to my knees

Jag tänker inte. Lyssnar bara.
Ellinore frågade idag tre gånger av mig om jag ville gifta mig med henne.
Det ville jag.

Klockan ringer 7.00. Andrea knackar på min axel. Jag känner mig pigg. Skrattar lite. Sen somnar vi igen.
Igår köpte jag en godispåse. Det var jättelänge sedan. Jag hade nästan glömt hur man skulle göra. På fredagen när jag och Fia åkte ifrån skolan in till stan så ser vi Joanna gå över gatan, och så åker vi förbi henne o då ler hon fast hon inte ser oss. Hon var så söt. Sedan när vi stigit av bussen så springer vi och emot hennes och bjuder hem oss själva till hennes stuga på fjärde våningen. Där får vi måla med riktiga färger. Joanna är en konstnär. Hon tycker om att måla gröna ögon. Hon hade skrivit textkompetens om Rödluvan och tagit Vargens parti. Hon är sympatisk. Vi åt vegan jogurt och tittade på hennes målningar. Jag tyckte mest om då hon målat Ida. Livslevande kom hon sedan emot mig då jag gick hem ifrån Joanna. Och hon log så äkta emot mig att jag började tro, på vad, jag vet inte, men jag började i alla fall tro.

Senare på kvällen fick jag hälsa på Linn. Vi hörde på Death cab for cutie och funderade på olika saker. Knepiga saker. Hennes hår är alltid jättefintrufsigt. Hennes Tiger Lou låg under sängen och det är nog bra musik skulle jag säga. Tack Linn för att jag får känna dig lite. Du är viktig för mig. Förlåt för alla läkerol jag snattade då jag var så hungrig (heh). Senare fick jag skjuts till Soulution i Petalax. Där var det jättehärlig stämning och alla var jätteduktiga. Alltid bäst med roadiningen efteråt då äter man smörgås och för varm jogurt och leker med pastorsbrn och med sig själv i en ek ande tunna. Det är nog jätteroligt att sjunga i en tunna. Det borde alla få göra en gång i veckan. Sedan åkte vi hem och i bilen lyssnade vi på Jonas dansbandsheavymetal och hade annars helt roligt.

Jag drömmer jättemycket då jag sover hos Nicolina. Nätterna blir långa. I natt så skulle jag gå till en psykolog. Inne i ett café hade han ett gult biktbås med flera dörrar. Han hade glasögon och vattenkammat hår. Han satt med ett litet block och antecknade. På något sätt så blev klockan aldrig min tid som var 20:11. Så jag gick aldrig in till honom. Istället gick jag upp i ett högt hus tillsammans med någon jag vet inte vem, på högsta våningen fanns et stort öppnat fönster. Jag gick närmare och tittade ut, där stod Nicolinas årskurs ifrån högstadiet och tog sitt gemensamma skolfoto. En liten flicka kom fram till mig och gick emot fönstret. hon hade brunt hår. Hon var som en liten vuxen på något sätt. Jag blev tvungen att hålla i henne hårt för att hon int skulle gå ut rakt igenom fönstret.

Hur vinter blir till sommar
Hur liten blir stor
Hur tid blir till år

mysterium

Det här är sommarversionen av mina bilder av Nathalie

Jag skulle ta mig en busstur till min stora syster Nicolina
Jag tänkte koka lite majs och räkna matematik
men den bussen kom aldrig
När man var liten kunde man trolla
Det kan jag inte längre

       

Hillsong United - take all of me