Ansikten!

Och hela tiden sökte jag ansiktet, i varje förarsäte, i varje gatuhörn. Ansiktet som gick ifrån vackert och levande till en bild och en idé. Så en dag mötte jag ansiktet och jag tog emot verkligheten. Märkte den, förstod den. Och gatorna var gråa där jag gick men i bilarna såg jag dem: ansikten! Riktiga människor, vackra och levande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback