fete de la music
Ja.
Nuförtiden.. jaaa.
Jag spelade iallafall piano fast jag inte kan.
För jag ville så gärna. och jag spelade. Och det var fint.
Det handlade inte om hösten.
Men jag tycker om hösten.
Jag kommer alltid tillbaka till hösten med min gröna jacka, ett kort minne på några sekunder. Då jag lyssnade på the used, bob hund, keane, the unicorns & en massa konstig musik som jag mest bara lyssnade på för att. ja för att. Jag behövde väl det. Jag förstår mig inte på tidens samband,. dåtid nutid framtid, nä det är inte så där enkelt.
Varför hör de ihop, vad har de tillsammans att göra. om man vill (eller inte vill) kan man bli riktigt snurrig.
I maten idag kunde vi bara inte förstå att det finns kineser som gör saker, som tänker saker! som sover. som bryr sig.
jajaja jag går. väl.
jag är inte höstdeppad. men jag börjar tänka lite.
jag tycker om att känna mej behövd. men jau hau tänkt(har du tänkt. 101 dalmatinerna. jag trodde de fanns på riktigt, de va en så vacker värld, och jag blev alltid lika hungrig när den ena tjuven åt smörgås i det där ruskiga huset.) kan du inte slå följe me sune som kommer p åfredag-lördag? de sku ju vara helt småroligt. å kan du tänka dej att vi ha vari på team!? jag har lite svårt me de. å sen ska vi träffa dom i hesa, det är lite skrämmande.idag har jag sovmorgon men jag måst cykla till skolan och så har jag hjärtesorg. så därför kanske jag behöver dej också?
vet du va ja blev så glad av ti tänk på häromdan. Ja tänkt på då vi va på Jesushelg o du sa att du vila no döp dig. Minns du? Dendär ggn då du o jag o fia måsta sita där nere för att vi vila vara vakna? O sen några veckor efteråt så döpt du dig faktiskt. De gör mig salig på nå vis. Oj, nu blev no dähär mest flum. Men du e bra du Jossan, ja beundrar dig.
och det roligast är att det inte är jag som skrev dit bibelordet. det kom med tavlan(loppis) men jag har alltid önskat mej en sån handstil. så tack. detta är en allmän blogg kommentar plats så kanske inte bästa platsen att berätta vad jag känner just nu. men jag vill berätta, att jag just grät så jag skakade, och att jag känner mej förlåten. kanske jag känner lite, lite jesus. lite mera åtminstone. jag går ofta tillbaka till...borgå kanske det var. schenen hade ett glastak över sig och vi satt under ett träd, och du var så säker på din sak. vad vi riktigt pratade om i detaljer minns jag inte. bara att jag blev arg för att du var så säker på att du hade rätt. kanske jag håller på att uppleva det jag ville. det blir djupt nu. fortfarande fel ställe att öpnna mej på, men jag är ensam hemma och ingen förutom vanja att prata med. nu slutar jag innan jag ångrar mej imorgon. på morgonen är man en ny människa, jag tycker inte om det. jag vill oftast tillbaka till den jag var på kvällen oftast var allting så lätt då. hah. den bästa natten på teamet hade jag iallafall när vi åkte från bryssel, så full av förhoppningar!! vi ses snart?