Nyckeln i din ficka

Ensam hemma. Det är bra med ensamhet.
du måste inte skrika för att höras
du måste inte skratta åt någons skämt
du måste inte säga fina ord
och du måste inte le så mycket
Jag vet ju ändå att jag är glad. Och så kan jag skratta åt mina egna skämt i mitt huvud och då när jag tänker på att jag skrattar i mitt huvud så börjar jag skratta på riktigt och det är något jag tycker om, inte så hårt förstås, mer ett mhmhhahahi, och då tänker jag att jag och jag har nog trevligt. Men så blir jag lite trött på jag och då är det ju tur att jag lever i en familj med sex stycken andra jag.
Igår var jag på kaffehuset august och lyssnade på Sofie Björkgren-Näse och Ola Sahlén.
Blev så inspirerad, när jag är på mina knän är jag tillräckligt nära
en känsla som är svår att greppa
lite äcklig cheesecake , men konserten var ju gratis och nåt slags lidande ska man väl utstå.
Sebastian gömde sig för hemska stora starka jynttar & co, och jag och Andrea cyklade hem efter några fulla malaxbor som talade rikssvenska och kom från Nya Zeeland.
Allt har blivit så fult. Allt man firar firas ju med miljöförstöring. och med krossade hjärtan, näsben, flaskor
Aah det där kan ju inte vara fest, fest vad är fest egentligen? något vackert hade jag hoppats på

can't you see

tänk att Anna var här i förrgår, 9.22
blåa tågen fylls med folk och rullar ut
lampor tänds i fönstrena
hej då hej då
Och frisörerna de sopar sina golv
låsen slår i dörrarna
hej då hej då



Tomas Andersson Wij
så sjunger vi ju alltid
min pappa var frälst och din kommunist
det räckte för att bli fiender