Nyckeln i din ficka

vilken sommar.. vilken sommar
nu är jag hemma
men inte länge till
Packalén bussen tar oss vidare

summer challenge 2007

sju veckor är vi ute och berättar om jesus kristus han som dog för oss på korset så att vi igen kunde vara nära Gud och komma hem till honom och hans eviga liv. hans eviga glädje, inspiration, kärlek

Teamet är ljuvligt.
Axel Och Petter som gör combomoovs, Hanna som drömmer om fotografi och Afrika, José som jag går runt och leker att jag förstår, Sandra som kan dra ut sitt underögatskinn lite väl långt, Lukke som sjunger Regina Spektor och vill se ut som Legolas (ibland skäms han för sina öron), blablablablabla.. jag vill skriva om alla, ni är så bra.
Men jag då. Jag är rufset som inte kan stiga upp på morgonen, Emilia haha du är inte så mycket bättre! Emilia har kaninull till hår och när Fia våldgästar vårt team så får hon höra det ganska ofta.

På Narinken i Helsingfors blev människor frälsta och andedöpta! helt fantastiskt så man vill ropa halleluja. evangelium är sant
Läs i bibeln, läs apostlagärningarna, allt som står där händer än idag! Vi måste bara våga tro.
Min vän Daniela som är med på teamet fick en gång be för sin kompis ben som var lite kortare än det andra och gjorde därför att hon fick ryggproblem, och när Daniela bad och sa jesus nu får du ta hand om det här så då växte benet ut! Jesus är verklig. Han lever idag!
Och han kan bli din vän. han älskar dig redan så mycket som någon någonsin kan älska någon.
Han dog för dig. han har egentligen tagit bort allt mörker, allt som tynger på insidan men det finns kvar i människor för att de inte tar emot honom. han kan befria dig. Om du inte tror mig, om du säger bullshit så då säger jag prova. har du provat att ta emot Jesus?

face the reality! aggghr! hahaha
Vi är några kvinnliga civiltjänstgörare som är ute och evangeliserar.. näää jag skoja bara
HAHA
alltid efter våra konserter flippar jag och hanna och sandra då binder vi fast varandra i träd, talar engelska, brottas, kastar löv och skriker vege! kasaaaa
det är otroligt roligt

Igår natt när vi körde igenom kuni på väg hem sköljde en stark sentimental känsla över mig, jag såg alla mina barndoms lekplatser, kojor och gömställen. balansgångar, grottor, deckarbyråer.
Allt kände så sorgligt . men ändå vackert.
vet ni den känslan?
När jag och Nicolina kom hem gick jag till vårt jordgubbsland och tänkte på mommo som plockar jordgubbar så roligt, på jordgubbslandsrensining och på min mamma och min pappa.
och alla som inte längre finns kvar i mitt liv.

nu ska jag äta surskorpor och sjunga med Kirk Franklin



ta hand om varandra / Jossan