Nyckeln i din ficka

Idag var min turkosrandiga dag. Det var mommos gamla klänning.
På engelska lektionen spelade jag för första gången upp min namnlös låt för någon. Det gjorde mig glad, jag tänkte på Lisa Ekdahl, och då hon också sitter med gitarren i knät. Men henne glömde jag att berätta om.
Men ändå, Sing me a silent song, sing me a homeC Cmaj C Cmaj, lite skakiga fingrar
dagen bars av ett par röda stickasockor, och äntligen fick Linn sin julklapp. god jul, ehm. Pärlor m.m
Skolan var ljus och täckt av våra pappershjärtan med jesus inuti och utanpå. Amen

Morgonen var särskilt trevlig här hemma, jag åt pätkis och läste på samhällslära provet. Men det var ingen stress med något. Jag bad en stund. Drack varm saft. Tittade på mamma. Sprang ikapp en buss.
Gjorde fotspår. Fanns.

Tänkte, tänkte mycket, blir varm när jag tänkte på något, blir fundersam om jag ska vara kall eller varm när jag tänkte på något annat

På kvällen blev det konsert. Min fd klass i övis. Dom var fina och duktiga. (Och jag ville vara med!)
ooh jag blev alldeles hög av calleth you, cometh I
Andrea skrattade på fel ställen och var annars också ett trevligt sällskap.
Linn & Anneli fick jag äntligen träffa! Nu har Linn lockigt hår, och hon sjunger ännu lika bra.
Anneli är nog riktigt hey henry och ser ganska kryptisk ut (ifall jag nu skulle veta vad det betyder
 åtminstone) Många fina mänskor jag inte sett på länge dök upp,mhm, men jag ångrade inget
(kanske lite, pyttelite)
oj om en minut är det imorgon! Nu kanske jag ska somna innnan det blir Torsdag. För jag vill intesomna på samma dag som jag vaknar. men  nu är det nog försent, okej då.

Pappa spelade på piano mammas sång "Min ädelsten" som hon fick på deras bröllopsdag. Jag sjöng med. han sa att han nog nästan grät när han skulle sjunga den första gången för mamma. Tänk att det fanns ett -87, ochd et var någons sista år, någons första år, och mitt ingenting år. Tänk att något funnits före mig. Det är svårt att begripa.