Nyckeln i din ficka

 

Jag fick nästan abstinens. fast det vet jag nog inte hur det är att ha. men jag längtar efter ljudet, klick.klick, inte så här som på datorn tssghhr äh det går ju inte ens att formulera ett sånt här ljud.
Men en skrivmaskin klickar så bestämt, den känns självständig. Jag tycker om självständighet.
Och så tycker jag om Mannerheim. men jag vet aldrig varför. Kekkonen är nog lite farlig, Ryti och Kallio var nog egentligen samma mänska, ungefär som Dr. Bombay och hans bror. under kilten fanns bara en stor längtan efter att kanske någonstans ha påverkat någon, gett dom ett märke, gjort sig värd att minnas.
Läs bara i Guiness recordbok, varför håller någon upp sin arm i ett år och fyra månader? har dom inget bättre för sig?
alla är nog rädda för att bli glömda, att man levde här utan mening, för fast alla säger att dom tror att vi blev till av en slump så hoppas dom nog att det inte är så. Ett lite hopp, mm vilket sätt den än visar sig på, så ger det mig också lite hopp

I helgen har jag blivit glad för att jag är jag.
Smygtittat på en behaglig människa som ser ut att alltid bära på något hemligt.
Sen känner jag också en pojke som ser ut som en smilegrop, fast han har inga smilegropar, det är så likt så jag nog borde skriva en sång om det eller åtminstone berätta det för honom
Och idag hoppade jag och bebbe och Nattie i snödrivor utanför betesda, ååh det var så roligt, skönt att äntligen vågat närma sig snön.
Och Ellinore då, ja hon blir precis som jag och Nicolina. äter snö för fulla muggar. På dagis trodde mina dagistanter att jag skulle få nåt värre fel men än lever jag. Fast jag har ju förstås konstiga tår..
Min kusin Edit är rolig krumelur henne ska ni snurrdansa me dom ni får chansen, man kan också klä ut henne till en rysk fånge om man vill.

och så ska man till skolan imorgon. Känns kravlöst och bra. Jag är jag. Ni är ni. Snälla var ni
kanske Sandra vill spela lite piano för mig imorgon i alla fall, och så ska väl jag och Fia viska lite om Hasse och alla andra storslagna män i våra liv.
Jo jag tror på imorgon.
Nu tänker jag sova, eller först ska jag snyta mig för mina vita blodkroppar flyr. jag känne rmig alltid besegrad när jag vet att det är döda vita blodkroppar. Ändå hejar jag lite på dom röda i smyg.
 
Gonatt på er, Anna Svär ett brev är på väg! Snart.. att posta brev är en invecklad sak när man bor i Kuni.