Nyckeln i din ficka

Paipai, Elin gör en egen tolkning, kort men kraftig.faktist fin, hon har nog någoslags egna fiolfingrar hon.
Hon ska bli kompositör, påstår hon
(fast nu lät det ju som att jag inte tror att hon kommer bli det, men tror jag det då?)

Underoath

jag hade glömt dom.
Tur att elin har en röd mp3-spelare.
Och dom skriker i mitt huvud, och det kändes grått men vackert och som att det var en sång bara till mig den tjugoandra februari år tvåtusensex. Mina tankar moshade och huvudet fick ledigt för..
ungefär.. två minuter.. för då byter jag låt.

Fia vill bli socialarbetare. Lan vill bränna socialen. Framtiden ser ljus ut.

Men idag har jag faktist inte så mycket jag vill säga, mycket mera har jag att tänka
och det finns nog mycket man inte vill att folk ska veta att man tänker.
kanske till och med sextiofem procent.
Fast jag tycker inte om att räkna ut sånt, generalisera, och sen tror man sig veta.

jaja
nå det känns åtmisntone roligt att fara på fiol lektion idag

stackars lilla ensamma giraff
-jag är ju inte ensam

Jo det är så här vi gör jag & Elin på torsdagarna, skriver bloggar inspirerade av varandras fiolspel.
mm, livet tar en till olika små rum, just nu är det blå

" dom säger det är något med hjärtat, men aldrig har det slagit så hårt"
Den där textraden gör något till mig, talar till mig.
Linns tröja

jo det blir en såndär känsla, en vag känsla, som bara är och förblir den där känslan