Nyckeln i din ficka

idag rusade tiden och så helt plötsligt satt jag tyst på en buss tio minuter över två med två närpesbor som kanske inte var tysta och tänkte väl mest på ingentinget och platon och sånt där vi (Hasse) sa på filosofi timmen.
Lätta skor, lätta steg
att gå hem gick också fort
klättrade inte på några stenar idag. men jag har hittat ett sånt där ställe uppe på en sten där man kan sätta kottar på pinnar och överväga, fundera, tänka och besluta sig för saker. och så kan man känna sig riktigt liten. och så kan man tänka på att han som har skapat allt det här. Han, han är min vän.
Då förstod jag lite grann mera än förut. Vilken liten röd prick på kartan jag är. Och vad Han är.
Sen går man hem till det röda huset och då började allt gå långsamt, men det var så skönt, jag älskar när jag struntar i att göra allt jag borde, fast dagen efter är det inte alltid så bra, men ibland är det värt det.
Jag har en lillebror som sitter på soffan.
Han är rädd för döden.
Han är rädd, han gråter.
Jag kramar hans huvud hårt och säger saker som jag hoppades att jag visste vad jag menade.
Min bror är som en fågelunge.
Sedan kan vi skratta igen
Vi gör sånt där med händerna så att dom fastnar och man inte får upp dom.
Vi skrek och skrattade, gång på gång. vissa saker är alltid lika roligt.
Jag har en pappa också. Nu vill han norpa åt sig datorn.