Nyckeln i din ficka

Jag borde åka till stan och köpa en pärm. "hej jag ska till stan och köpa en pärm!" nej jag måste hitta nån annan orsak.
det var faktist idag som jag skulle ha velat mata fåglar. Jag har till och med tagit med två bröd.
fast dom tänkte jag nog äta själv först när jag tänkte att jag skulle ta med dom. ruisleipä
nu passar uttrycket päläpälä, fast sånt säger inte jag, utan mera sofistikerade saker som panta rei , elos tidos dumdios och sånt. Joo och så är det en viss konst hela det här livet, vissa klarar det så galant,
såna tänker oftast inte efter så mycket. är jag dömande nu då
helt säkert
Sigur Rós ändrar på ganska mycket, bilder, texter, känslor och färger får en ny betydelse
ändå har jag ingen aning om vad han sjunger om, tonerna lever sitt eget liv
Andreas gröna kjol, en dator, en flicka längtar ut, och så längtar jag efter mod.

och känslan av ett par otvättade fötter

Jag har fått en skrivmaskin!
Ja mycket bättre än det här klickandet, istället hackhack, blir som musik. och så pling
och då det är ett utmärkt pling för när det plingar börjar man fundera vad man har för motiv med att skriva som och det man gör och så kanske man tänker igenom det ännu en gång till.
inte som här precis
klick klick
Så jag fyllde sexton år igår.
Sexton, har inte vant mig riktigt, men det var ju inte så speciellt ändå. Ännu en födelsedag.
Jag tog Bebbes stövlar på mig och sprang i skogen, andades in all den där gröna luften och tittade mig runt, lyssnade inte på fågelsång men den fanns antagligen också där. Fast inte i min stund
stunder är något jag har funderat på
när tar en stund slut?
är hela livet en enda stund men i olika färger
ibland vet man ju bara att stunden är över, eller så händer det något fysiskt som tar en ifrån den,
en bil iväg mot en ny stund, och vägen dit vad är det för slags stund egentligen. väntan
Det får inte sluta tvärt. Inte heller tona ut. hur ska det då vara

I förrgår fick jag oväntade gäster som hade med sig mandeltårtor och kuvert. Jag blev så glad.
Den stunden passade mina strumpyxor bättre än vanligt.



Sedan cyklade jag tillbaka till min sten. Och mina kottar.
Och nu har vår granne fått post.

idag rusade tiden och så helt plötsligt satt jag tyst på en buss tio minuter över två med två närpesbor som kanske inte var tysta och tänkte väl mest på ingentinget och platon och sånt där vi (Hasse) sa på filosofi timmen.
Lätta skor, lätta steg
att gå hem gick också fort
klättrade inte på några stenar idag. men jag har hittat ett sånt där ställe uppe på en sten där man kan sätta kottar på pinnar och överväga, fundera, tänka och besluta sig för saker. och så kan man känna sig riktigt liten. och så kan man tänka på att han som har skapat allt det här. Han, han är min vän.
Då förstod jag lite grann mera än förut. Vilken liten röd prick på kartan jag är. Och vad Han är.
Sen går man hem till det röda huset och då började allt gå långsamt, men det var så skönt, jag älskar när jag struntar i att göra allt jag borde, fast dagen efter är det inte alltid så bra, men ibland är det värt det.
Jag har en lillebror som sitter på soffan.
Han är rädd för döden.
Han är rädd, han gråter.
Jag kramar hans huvud hårt och säger saker som jag hoppades att jag visste vad jag menade.
Min bror är som en fågelunge.
Sedan kan vi skratta igen
Vi gör sånt där med händerna så att dom fastnar och man inte får upp dom.
Vi skrek och skrattade, gång på gång. vissa saker är alltid lika roligt.
Jag har en pappa också. Nu vill han norpa åt sig datorn.

fullkomlig i skönhet
oändlig i makt
från evighet är du
men ändå så nära

det var så fantastiskt att vakna i morse, och alla andra dagar också senaste veckan.



Igår
Sandra sjutton år.
Vilken släkt. Vilken kaktus. Vilken tårta. Oj den var nog god.
och vi hade henne ut på gården och så sjöng vi lite grann och sen fick hon ju ett vasabladspaket och sånt.
Då tänkte man ju att sommarn är nog inte långt borta.
Sandra är nog en fin mänska. Hon förstår sig på människor. och på andra varelser också.
Det var lite kallt att sitta bakpå elins vespa men det var så skönt och vi sjöng lite lovsånger och så började jag tänka så där att tänkomjagskullefallaavtänkomjagskullefallaav så kunde jag riktigt känna känslan och tillslut trodde jag att jag föll av.
hemma hos elin spelade vi gitarr och jag skrev delar till tre olika låtar, så funderade vi lite på vår samling som kristna skolgruppen ska ha, och så började jag tänka att msn kanske inte är så skit ändå.

nu är det söndag
och nu ska jag nog duscha och sen ska jag lyssna lite på Lisa Miskovsky som jag hittade på kirppis för sju euro.

Och så vill man ju typ säga så där god bless you men det känns inte som min stil men nu gjorde jag ju det redan.
stil är fånigt.



I long for you

Regnet idag gjorde mig så.. (brist på adjektiv)
något i stil med glad, men ändå så mycket mera. jag tycker om regn. jag älskar regn. Det är något riktigt över det, som att himlen också har känslor, ger tecken på att det finns något där uppe.
Det har just varit påsk, det var en fantastisk påsk.
ja kan jag säga något mer.
tack Gud
Påsken är nog en otroligt fin högtid
Och vilka människor man träffat, det var bara Jesus överallt, i allihopa
Och min och Elins oförglömliga dans.
haha
Jesus lever faktist nu idag! vet ni det?
Han är med oss ju. Du kan prata med honom. Om regn om du vill.
Du kan bli förlåten. Det var ju det som hände i helgen. Han dog för oss.
Och du kan lära känna honom. Gud. Du kan lära känna Gud. jag är fascinerad.
Och allt det här handlar faktist inte om någon slags metod att ta sig till himlen, att allt skulle vara en inträdes biljett.
nej evigt liv är att lära känna Honom
wow

men du bara skrattar åt mig förminskar allt till ett skämt,
men jag ser på din änsliga hållning din jagade blick att de känns
att det är långt hem

så är det ju. tänk det passade med ett kent citat här.
men det behöver inte vara så långt hem.
Han har ju redan visat vägen.

takktakktakk

Sigur Rós - vaka (the name of Orri's daughter)

Jag har blivit flickan i paige
det var jätteroligt att duscha i morse, det fanns ju som inget att duscha, eller ja
Nå min lillebror har börjat lyssna på musik, ah jag blev salig och ville låna alla mina skivor till honom men han ville nog inte lika gärna , han tycker mest om the ark och andreas johnson och lite kent
Men mest om den där uh I uh a-a tjingtjang wålåwålå bingbäng ni vet
Och jag mindes hur jag och Anne hade suttit och skrattat åt den, i mitt nittiotal, på det där stället dåu dåu då dåudåudåudåu , och en sak var roligt, det var ännu roligt, jag skrattar ännu, kändes skönt att allt inte har förändrats.
Men kanske var det mest bara just därför jag skrattade.
En låt som vi skrattade ännu mera åt det var Thomas Di levas - miraklet,  fast nuförtiden är ju den bra, samma låt, ny tid. Fast då kändes det nog synd att jag inte kunde tycka att den var så där fånig och att han sjöng sådär fult
Idag är det skärtorsdag. Sista måltiden. Fia trodde att det hette skärtorsdag för att Jesus skar brödet..
men det var väl nog så att han bröt det, så förblev mysteriet olöst.
Här är min kropp, ät. Här är mitt blod, drick.

Jesaja 53

Mårran är en fiktiv kvinnlig karaktär från Tove janssons böcker om mumintrollen. Hon är stor, grå, kall, orörlig och skrämmande.

Mårran fungerar som ett ständigt närvarande hot för invånarna i Mumindalen, men hon är också en sinnesbild för ensamheten. Mårran är mycket kall, och allt hon sätter sig på fryser till is. Men där inne längtar hon efter ljus och värme. men hon förstår inte att ta till sig dem på rätt sätt, utan sätter sig på dem, så att de slocknar och fryser till is. Mårran fungerar som en psykologisk skildring av de mycket ensamma människor, som inte förmår sig ta till sig kärleken. Deras uppträdande upplevs istället som skrämmande, vilket gör att de förblir ensamma. När Mumintrollet i boken Pappan och havet äntligen tar mod till sig och vågar närma sig Mårran minskar hennes kyliga hotfullhet.

Vissa menar att Mårran är en produkt av vår egen rädsla för det okända och en gestalt som skapats genom utfrysning av många av de annars snälla figurerna i Mumindalen.

- wikipedia