Nyckeln i din ficka

Det finns platser som inte går att mäta. Platser som väljer själv var de finns. Ibland kan det bli så där, att när man minst anar det, så faller en sån här plats över en. Tillexempel i en tambur en mycket nödvändig tisdag. Och den där platsen som varit förlorad är nu plötsligt överallt, som om den aldrig varit försvunnen.

På ett vis tycker jag inte om att jag är så nostalgisk. På senare tid har det känts aningen överskattat. På samma gång kan jag inte förneka hur jag grips av det där som funnits. Som en gång har varit precis som den här dagen. Jag kan tycka att människor är så okänsliga ibland, de kan tala om saker som att de är vad som helst. Och så kan de glömma saker. Viktiga saker. Men det är då jag förstår att det inte finns några autentiska upplevelser med dem som jag har samlat i mitt huvud och att det enda jag kan göra är att ta vara på dom på bästa sätt.

Ibland kommer jag kika i dina ögon och veta vad vi var för länge sen, vad vi var som vi inte är längre. Det är inget att sörja tror jag, för fast jag inte ser det i dina ögon så vet jag det. Och det är väl vad jag har. Det finns inte så mycket mer att begära.

Ibland befinner man sig som mitt i ett märkligt strömavbrott. Där ljusen släcks och när de tänds igen är allting annorlunda. Det är samma rum, samma väggar och golv. Men allting är annorlunda. Och det bara måste vara så...